Senaste inläggen

Av Susanne - 13 december 2011 13:54

Onsdagen den 7/12-2011


Efter många oroliga samtal med min son beslutar jag mig för att göra en LVM anmälan på min son. Att som mamma fatta det beslutet är inte det lättaste men jag är rädd att min son inte klarar av att leva längre..

Jag ringer till Socialjouren i den kommunen han är skriven och de är så gulliga men råder mig att ringa socialkontoret nästa dag vilket jag också gör. Då är det en torsdag. En trevlig tjej tar emot samtalet men de bekräftar inte att min son finns där men OM det finns en person vid det namnet ska det ta anmälan på största allvar. Jag gör alltså en akut LVM anmäla med särskilt påpekande att min son inte orkar leva längre, det smsade han mig idag!

Hon skriver ner allt jag säger och tar även mitt mobnr för att ringa upp mig med ev vidare kompletteringar... Ingen ringer!

Nästa dag fredagen 8/12-11 ringer jag igen, berättar mitt ärende men då är det samma sak igen. De upplyser inte om min son finns där och de berättar inte vad de gjort med min anmälan. Jag börjar bli otålig. Men hon ger sig inte så jag gör en LVM-anmälan till! och väntar på att någon skall kontakta mig men ingen ringer.

Jag vet fortfarande inte om de tar min LVM-anmälan på allvar!!!

lördagen ringer min son och kan knappt prata, sluddrar och är otrevlig. Jag frågar om jag kan få hans adress vilket jag får och jag får även lämna ut han mobnr till socialjouren.

Socialjouren kontaktar min son och de får en bra kontakt. Hon berättar att "riktiga" socialkontoret kontaktar honom för en tid... och där är vi nu...



Av Susanne - 13 december 2011 13:43

Jag hade ringt flertalet ggr för att försöka få tag på min son men inte lyckats. Min son hade muckat från sitt fängelstraff på vårkanten och jag träffade honom några gånger och han verkade må hyfsat. Jag ringde ofta och jag tyckte mig höra en viss glädjerusning i rösten, frågade om han börjat droga igen men han nekade. Jag har i flera år haft en orokänsla som aldrig går över, Jo förresten när det ringde en advokat och sa att han var häktad blev jag lugn för då visste jag var han var. Och även fängelsetiden för då visste jag att han fick sova i en säng och åt ordentlig mat.

Dagarna innan jul kom och julafton passerade - inte ett ljud från min son.

Annandag Jul ringer min son och tackar mig med en elak röst, för att jag inte ringt och meddelat honon att det var Julafton! Jag förklarade att jag sökt honom men han skrek och sa att jag ljög - la på luren - och ringde igen.

Visst fan, jag har ju bytt mobnr.

Vi pratade länge och jag lovade honom att 2011 skulle vi fira jul ihop om han kunde hålla sig någorlunda drogfri.

Vi är där nu men jag har satt ett LVM på min son så vi får se var han firar jul iår.

Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<<
December 2011
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards